Min kamp

Jag brukar ibland skriva ner mina tankar och nu hittade jag dessa två texter som jag tänkte visa här. Se den stora skillnaden i min attityd då och nu.

Jag var ensam ikväll, från 18-20 satt jag och väntade på att pappa skulle åka så att jag kunde få vara ifred, äta ifred. Hela dagen hade jag ju sett fram emot mitt godis, mitt älskade godis som ju är mitt glädjeämne. Jag väntade, jag längtade och till slut fick jag nog, jag kunde inte vänta tills han for, jag satte mig uppe och började. Jag försökte gömma undan det och prassla så lite som möjligt så att pappa inte skulle höra, jag vill inte att han ska se sin dotter vräka i sig som en gris. Jag lyckades, han märkte nog inget. Han for iväg och jag var själv, helt själv, med mitt godis. Jag åt, åt och åt. Jag älskar ju det här, varför ska jag sluta med något jag älskar? Jag vill inte leva utan mitt godis, det går inte. Påsen var stor till en början, jag tänkte att jag laddar upp ordentligt, det gör ju inget, det skulle ändå bort senare. Kvällen gick långsamt men påsen blev snabbt mindre. Jag hinner knappt tugga ur innan jag börjar på nästa bit. ”Det här är livsnjutning”, tänker jag för mig själv, ”vad underbart detta är”. Medan påsen minskade så sneglade jag på klockan, bara tio i nio. Jag insåg att påsen inte skulle räcka hela kvällen. Snabbt ner i köket, fram med russinburken och ett äpple, det blev mitt ”mellanmål”. Fort försvann det och jag började försiktigt på påsen igen. Av någon lustig händelse tror jag att om jag inte skyndar mig att äta så kommer det att försvinna. Men hur skulle det ske? Jag var ju själv, helt själv… Påsen började bli tom, och ett illamående började sakta leta sig fram i mig, jag ignorerade. Jag äter ändå. (jag sitter och mår illa, ändå är det godis som jag stoppar i mig hela tiden, helt sjukt). Ända fram till att jag har en godis kvar bestämmer jag mig, nu är det dags. Jag gruvar mig ett tag men det dröjer inte länge innan jag är på toaletten, det är så skönt att slippa smyga när man är själv, jag behöver inte ens stänga dörren. Jag slår på kranen med lagom kallt vatten och ställer mig framför toan. En gång, två gånger, tre gånger. (JAG HATAR DET HÄR, min kropp skriker stopp men huvudet bestämmer) Jag känner till slut att det är nog, kroppen skakar och tårarna rinner sakta. ”Är det borta nu? Räcker det här?” Tänker jag om och om igen. Jag kör en gång till för säkerhetsskull. Så länge det kommer något finns det ju kvar, ska jag hålla på till det tar stopp? Jag får nog av äcklet och ger upp, lämnar toaletten och sätter mig i soffan. Slänger bort den lilla godisbit jag hade kvar i påsen, det är skönt för samvetet. Tankarna kan inte sluta snurra kring allt jag ätit, vad håller jag på med? Ska jag bli en av dem jag aldrig trodde att jag skulle bli? Knappast. Jag gör ju bara såhär när jag har ätit onödiga saker, maten har jag alltid kvar i magen, då är det okej. Jag måste ju få njuta av godsaker, men jag vill ju inte bli fetare. Vikten är på väg upp igen, det känner jag. Jag klarade någon månad utan skit, sen sprack det. Nu är allt kört, jag klarade inte av det. Jag är svag, jag är totalt värdelös. Men jag kanske slipper bli tjock i alla fall.

M. 18 juli 2008


Marie, kom ihåg den här känslan nästa gång du får för dig att ta till maten för att fördriva tid och för att du är ”värd” det. Det är inte så, du behöver inte maten för att må bra. Ät ordentliga måltider och rör på dig så mår du bra, du behöver inte allt det här som gör dig illamående. Just nu är jag spyfärdig efter att ha ätit för mycket, och att kräkas går inte. Det ger dig bara ångest och du är värd så mycket mer än såhär, kämpa och gör allt vad du kan för att ändra på det här. Du är vacker, stark och enormt bra på att vara du!

20 oktober 2008

Jag är stolt över mig själv som kan se det på ett sånt bra sätt, att jag inser att detta inte är bra för mig. Visst är det jättesvårt att sluta, jag har fortfarande inte slutat hetsäta, men jag har iaf insett att det skadar mig, och då har jag kommit långt. Jag vill att alla andra ska lyssna på mig, det ni gör skadar er, både psykiskt och fysiskt och precis så bra som jag är på att vara jag, lika bra är du på att vara just du!

Idag har jag suttit och läst lite olika bloggar, bloggar där tjejer skriver om deras kamp i livet, en av "oss" kan man säga. Jag fastnade vid en blogg, ska inte säga vilken, men jag blev helt till mig. Jag brukar ofta sitta och läsa bloggar som skriver att de måste gå ner i vikt och allt detta, och istället för att tänka att det är helt fel så tar jag gärna åt mig och härmar deras beteende. Ett exempel kan vara att jag läser om någon som precis har hetsätit och jag tänker då att får hon äta så kan ju jag göra det också.. Helt vansinnigt, hur kan jag hålla på så? Jag vet ju att det är fel. Iaf, när jag läser denna blogg så känner jag att såhär vill ju inte jag ha det. Jag vill inte utsätta min kropp för detta. jag vill att alla ni ,som skriver om era problem och alla andra också för den delen, att ni tänker till innan ni agerar. Det är ju hur svårt som helst men det som man gör mot kroppen genom att svälta, träna, hetsäta, spy och allt möjligt är hemsk. Det är ju jättesvårt att se och känna den stunden man gör det, men försök istället att tänka långsiktigt. Vill du åldras i förtid? Förstöra tarmar och mage för resten av livet? Riskera att inte kunna skaffa barn? Jag vill att alla ska slippa det här helvetet, för ingen är ju värd detta. Alla är ju underbara på sitt vis.

Ta hand om er, sköt om era kroppar och även er insida!

 Totalt misslyckande, jag måste, måste sluta med godis. det här går inte. Om jag vill träffa han med stort H så måste jag skärpa mig, för jag vill träffa honom. Jag vill!

haha, jag är så patetisk. Det var fest ikväll, och jag har ätit som en gris, även fast jag inte var hungrig. Typiskt en sådan grej man gör på fyllan, eller hur? Man äter för att man kan. Det är ju "bortglömt" dagen efter. Nu ska jag lägga mig i soffan och se på tv, jag hoppas att jag kan somna snart!

Efter en bra dag kommer en dålig dag tydligen. Ikväll gick det skit, åt godis och bröd, spydde, men inte mycket. Jag ska inte spy, det är ju så dåligt för mig. Godis och bröd FÅR man äta, bara man tänker sig för.

Jag sitter och kollar på ett program som heter generation fett på trean just nu. Det är helt absurt. Det handlar om en kvinna som har ett mål att bli världens tyngsta kvinna, hon väger numera långt över 200 kg och vill alltså väga 480 innan hon är nöjd. Hon har en man som älskar att vräka i henne mat och se henne bli större och större. Jag förstår inte detta. Hela hennes liv är relaterat till maten och hon kan knappt gå själv. Och hon har två barn, varav en är 1½ år gammal. Vill hon inte kunna leka med sitt barn? Eller iaf kunna vandra omkring med henne ute på gården en solig dag!
Jag funderar hela tiden på om det verkligen är så att hon vill detta, eller om det är hennes man, som verkligen verkar ha en enorm besatthet av just fett. Han verkar ha en oerhörd kontroll över henne och jag tror att hon gör detta för att inte göra honom besviken. Detta är helt fruktansvärt, jag kan int sluta säga det. Jag förstår helt enkelt inte, men det ska man väl inte göra alla gånger, vad vet jag...

Över till något helt annat, jag har funderat på att börja simma för att få lite ordning på min stela nacke och jobbiga rygg. Även för att hitta en alternativ träningsform. Är det någon som har tips eller som har provat det själv?

Jag mår bra idag! Har varit på stan hela dagen men några vänner och ikväll ska jag på tupperwear-party med mammsen, mysigt att träffa "tanterna" och fika. Jag är så stolt över mig själv, jag har ingen panik över att jag kanske får i mig mycket kalorier ikväll, vad spelar det för roll? Jag vill hellre må bra i själen istället för att tvinga mig själv att tacka nej till fika. Jag älskar bra dagar!!

Det blev en sån där hemsk bild som jag egentligen inte gillar, jag ser ut som en läskig människa tagen ur en skräckfilm! Men jag vill gärna fortsätta vara lite anonym, så därför blir det såhär. :)

Idag har det varit en ganska bra dag. Jag gjorde ett snedsteg och åt en stor portion lasagne till lunch men det känns ändå okej, det ska vara okej, mat SKA man äta. Strunt samma vad det är.
jag har även klippt mig idag, och färgat håret. Jag har varit både mörk och blond men har på senaste tiden varit blond och har trivts jättebra, bortsett från den fula utväxten som är i råttfärg, kan man säga. Iaf, nu är jag lite mörkare, har en mörkbrun slinga i luggen plus en lite plommon aktig färg i luggen också. Det låter knepigt men det blev ganska bra. Och gällande håret, jag har klippt av det! Jag har alltid haft mellanlångt hår, men det var så slitet så det växte i stort sett inget. Numera har jag en page, ungefär axellång och rak. Nu blev jag sugen på att lägga upp en bild på det, för att det var så svårt att förklara. Hm...

Ja, idag har jag känt mig äckligt tjock, som vanligt nu för tiden tyvärr.

Jag tänkte för ovanlighetens skull lägga ut en bild på dagens kvällsfika. äggmackor och fruktsallad, mums!

Förresten, imorgon ska jag klippa av håret, har ganska långt nu, men imorgon blir det en lite längre page-variant, spännande, inte likt mig att göra förändringar men någon gång måste vara den första!

Jag kom ihåg för bara några dagar sedan, då var jag full av energi och peppad till att ta tag i mina problem, allt kändes så bra och jag kände mig stark. Nu känner jag mig svagare än på mycket länge och det värsta är att känslan om att jag aldrig kommer att må bättre är riktigt stark. Jag kommer helt enkelt inte att bli bra, jag klarar inte av det. Jag har försökt nu så många gånger att jag inser att det är omöjligt för mig, jag kan inte helt enkelt.
Jag kan inte skaffa ett jobb,
jag kan inte komma på vad jag vill göra resten av livet,
jag kan inte älska mig själv,
jag kan inte njuta av att ha underbara vänner och familj,
jag kan inte tro på mig själv och jag kan inte bli frisk från mitt helvete.

Usch vilka negativa inlägg jag skriver, men tyvärr så blir det så när jag känner så. Jag måste få skriva av mig och få ur mig vad jag egentligen känner. Och det är så här jag känner nu, att jag är totalt värdelös, det spelar ingen roll vad folk säger.

Ni vet den där känslan av att aldrig känna lycka? Att alltid leta efter "det" i livet, men man lyckas aldrig hitta det. Jag är fruktansvärt less nu. Jag har idag varit på stan och fikat med en vän och några vänner till henne. De har verkligen det liv jag vill ha. Jobb, pojkvänner, på väg att flytta hemifrån, och såklart ser de bra ut och har stil. Jag tycker det är jättetrevligt att träffa dem och höra deras historier men jag är ju på en helt annan nivå, allt blir bara ett spel. Ändå kan jag känna mig så glad i deras sällskap, de får mig att inse att det finns något bättre, jag kan bli någon bättre. Men nu känns allt skit, jag äter hela tiden, jag är också sugen hela tiden, men jag spyr inte för jag kan inte. Jag är så fruktansvärt less nu, det gick ju så bra förra veckan!

På tisdag ska jag till psykologen igen, känns både och faktiskt...

Idag är ännu en ätardag känner jag, eller det vet jag rättare sagt. vi får främmande till middagen och då blir detefterätt och grejer också, plus att jag ska fika på stan, varför gör jag såhär mot mig själv? Jag mår ju så dåligt när jag ser ut såhär. Jag kände mig inte ens snygg när jag var ut i fredags, det brukar jag kunna göra när jag är fullt sminkad och ha snygga kläder. Det är verkligen inte så nu, tvärtom. Jag mår så dåligt över att få lov att köpa större storlekar, det är äckligt, jag är äcklig!

Nu ska jag inte räkna dom där jäkla dagarna nå mer. Jag klarar det ändå inte. NU har det kört sig. Jag spydde, men ack så lite, bara vätska, men jag kunde ju inte stå emot, då får jag skylla mig själv. Det kommer bli en till sen efter glassen...

Ni får ursäkta att jag skriver tråkiga inlägg, men jag har inget vettigt att skriva just nu.

Och jag fortsätter bara att äta skit....

Ja, nu är jag hemkommen från Sundsvall, eller egentligen kom jag hem igår men kvällen slutade faktiskt med fest och jag var inte hemma förrän halv fem i morse. Det var hemskt längesen jag festade och det var riktigt kul. Visst, man slipper aldrig tankarna men bara det att man får träffa lite nytt folk är skoj.
Jag kan irritera mig på att jag alltid ska tänka att någon i sällskapen kan vara ett intressant "pojkvänsmaterial". Det handlar nog hela tiden om att jag vill ha bekräftelse och allt det. Det gör mig arg att det ska bli så varje gång.

Nåväl, angående resan till Sundsvall så gick det sådär. Jag hetsåt inget, men det blev naturgodis och vanligt godis båda dagarna, men under kontrollerade former, eller iaf relativt kontrollerande. Nu har jag sådana tankar igen på att äta hela tiden. jag vill bara gå ner och äta massor. Det jobbiga är att mamma ska bort snart och då är jag ensam hemma för ett tag, jag måste ta mig i kragen och klara det här!

Förresten, det är väl dag 6 idag om jag inte har helt fel, bra marie!

Jag åt en påse naturgodis på bussen. men det var okej, det känns bra! det var kontrollerat och inte så farligt mycket. Ingen stor ångest. Men jag vågar inte tro på att det är på väg åt rätt håll, jag vet hur fort det kan vända

Psykologen som gäller idag, det känns helt okej. Ska lämna in några frågor jag skulle svara på, jag skulle även skriva ner tankar och känslor jag har när jag vill hetsäta men det har jag inte gjort, jag fixar inte det. Vet inte hur jag ska skriva och vet inte vad och när jag ska skriva heller.
Efter det ska jag gå på stan i väntan på att bussen går till Sundsvall. Ska hälsa på syster. Jag och pappa skulle dit imorgon över dagen för att åka på ikea och hämta lite saker hos syrran men jag åker dit ikväll istället så jag får lite extra tid där, det ska bli skönt.
Jag hoppas inte att jag är till något besvär bara. Jag känner ofta att hon inte "vågar" säga nej till mig eftersom jag mår som jag mår, men som sagt. jag hoppas att det inte är så.

I övrigt så går allt relativt bra. Jag gruvar mig för helgen då den största frestningen brukar komma. Jag äter regelbundet och alla måltider, och rör på mig lagom mycket, har blivit mycket promenader i veckan, vilket är bra!

Och förresten, Dag 4!

Jodå, promenad blev det, men det var nog mer för att jag åt så mycket till middag. Pannkakor, jag brukar inte äta pannkakor men har börjat nu då de i familjen äter det. Jag åt 4 st, med banan och grädde, jag mådde fruktansvärt illa efteråt. Det gör jag MYCKET sällan av mat. Och för första gången på otroligt länge kände jag att jag fick lov att stå emot för att inte gå och kräkas, det ville bara komma upp. Men nu efter promenaden känns det bättre. Jag måste se till att äta ägg på mackan ikväll för att få i mig lite mättande protein, pannkaka mättar inte i längden!

Förresten, det är dag 3 idag, och den ska gå bra den med :)

Velar fram och tillbaka om jag ska orka med en promenad sen, borde göra det, eftersom jag inte har gjort något vettigt idag. Jag har dock sett sexandthecity filmen, fantastisk!

Igår fick jag ett långt mejl av min syster, knepigt tänkte jag, men skoj. När jag började läsa kom jag på mig själv, fan också. Jag kommenterade ett inlägg på hennes blogg och eftersom jag har min blogg och mitt namn som "kom ihåg mig" så stod det där och jag tänkte såklart inte på det. Nu hade hon läst bloggen. Det känns tufft, att hon har läst hur det verkligen är. Jag  bad henne att verkligen inte berätta för mina föräldrar men hon försäkrade att om det skulle bli värre kommer hon berätta, och då har jag ännu en sak att kämpa för! Min syster är helt underbar, fantastisk och ja, allt! Det känns ganska skönt att hon vet nu, men samtidigt skäms jag över hur jag har skrivit i bloggen, att jag har varit så öppen. Men nu sa hon att hon inte ska fortsätta läsa bloggen, för min och hennes skull. Hon är så klok!
Nu ska jag banne mig ta tag i det här. Saken är den att i måndags satte jag ett förbud mot godis denna vecka men när jag fick reda på att vi ska fara en sväng till syrran på fredag (ca 17 mil bort) så började jag direkt tänka på vilka godisbutiker jag kan fara på där nere, det är så tragiskt! Jag hoppas jag kan låta bli.

Det blev en härlig dag. Medan min kusin klippte sig gick jag och lilla plutten runt på stan och hade det bra. sen var vi på Bvc och kikade efter det lite mer på stan. Det blev ingen fika, bara en kopp te. Det kändes bra, jag ska även hoppa över gympan idag, jag varken vill eller orkar. Kanske blir en promenad sen, man vet aldrig.
Nu är det snart middag, jag är så hungrig! Ris och kycklinggryta, mums :)

Okej, jag har inte klarat den än, men jag ska!

Idag ska jag vara barnvakt åt världens sötaste kusinbarn, underbart! det kan nog luta åt att det blir en onyttig fika på stan då. men ska jag gräva ner mig? Äsch, jag får väl bli tjockare, fika är en social grej, och att tacka nej till en fika på stan känns bara pinsamt på ett sätt. Är det en kompis som man är nära brukar det gå bra, men med en kusin som man inte umgås med jättemycket så känns det bara dumt att tacka nej. Åväl, det får bli som det blir, jag har ju trots tränat två dagar i rad nu, så det känns okej.

Jag är en ganska trogen läsare till Blondinbellas blogg, ni får tycka vad ni vill, men jag tycker att hon har kloka värderingar och ett intressant liv! Nu har hon startat ett sammarbete med veckorevyn som jag tycker ni ska läsa mer om här:

http://www.veckorevyn.com/skrivpa/

Nu tänkte jag börja med en grej. Jag ska nu från och med idag räkna mina "vita" dagar, alltså dagar utan hets. Jag gör det för att känna en sporre till att klara en dag till osv.

Jag börjar idag, gör det ni med!

DAG 1

Ny vecka nu. Jag borde söka massor med jobb, men jag orkar helt enkelt inte.
Jag tänkte ta en promenad snart efter min dagliga jätte-frukost! Det är fint väder ute idag och även fast jag vägde mig igår känns det helt ok. En liten sporre till att undvika att äta det dåliga.

Vad ska ni göra i veckan?

Det känns lite bättre nu efter ett jympapass.

Har precis ätit en knäckebrödmacka med smör och ost och sitter nu framför en stor skål med fruktsallad som mamma har gjort till oss. PLUS världens godaste vaniljglass. Ska jag? Ska jag inte? JAg har inte bestämt mig än..

HJÄLP. Jag är så jävla dum. Jag har intevägt mig sedan i våras och fick för mig att göra det nu. Då jag gick upp mycket i vikt efter jul så vägde jag 62 kg, det var mycket! sen gick jag ner en del innan sommaren men nu väger jag över 65 kg. 65 KG!!! Jag har inte vägt så mycket på länge.
Mamma har gömt vågen sedan länge tillbaka så jag frågade henne nu var den var, "vill du verkligen veta det" sa hon. Ja varför inte? sa jag oberörd. Jag skulle ha avstått. Nu hatar jag mig själv, jag hatar mig själv. Jag vill inte leva längre, speciellt inte eftersom jag vet att jag kommer gå upp mer i vikt, jag äter nämligen mer nu än någonsin.

Jag vill dö.

Jag spydde, var skakis efteråt. Det var inte mycket som kom upp, bara vätska. fan också, det ekar i mitt huvud. fan fan fan.
Jag gjorde min kropp en lite tjänst genom att göra lite höga knän, benböj, armhävningar och så. Nu får jag se hur det går att somna efter det här. Mina händer skakar fortfarande, varför? jag har ju knappt fått upp något. Aja, imorgon hoppas jag att jag kan låta bli skiten.

Sov gott önskar en som inte har vågat vägt sig på flera månader, och hon vet att den visar mer än någonsin.

Haha, jag kan inte låta bli att skratta lite åt mitt beteende. Just nu sitter jag och räknar ner, ja ni ser rätt, RÄKNAR NER tills mamma och pappa ska fara bort så jag får äta mitt godis. Det är det enda jag har sett fram emot hela dagen. Jag känner mig äcklig, tjock, ful, ja ni vet allt det där. Jag är tveksam på om jag kommer ta mig igenom livet om det ska vara såhär, för jag orkar inte. Det tar sådan energi och jag sabbar alla mina drömmar om att få ha ett förhållande som kan ge mig kärlek och närhet, det kommer aldrig att ske.

Negativ dag, ett stort minus är att jag borde vara positiv, eftersom jag var hos kuratorn igår. Det gjorde ingen skillnad, har jag planerat att äta, då äter jag. Vare sig jag är sugen eller inte. Så är det, så är livet med Marie.

Iallafall så ser jag på stjärnor på is nu, det är kul. Jag gillar sådana program, även om jag är liiite skeptisk till just det här med konståkning, det går inte att lära sig på bara någon vecka, men det kanske blir bra !

Numera äter jag utan är kräkas, det är fruktansvärt. Jag äter lika mycket men har kvar det i kroppen, eller förresten. Jag äter mer! Idag har jag fikat TVÅ gånger, ckoklad bakelser båda gångerna. Fy fan vad jag hatar mig själv, jag hatar, hatar, hatar mig själv!!!!!!!

VARFÖR GÅR DET INTE? VARFÖR KAN JAG INTE KRÄKAS? JAG HAR JU ÄTIT MASSOR MED CHOKLAD, DET SKA GÅ. DET SKA!!!!!! MEN JAG GER UPP NU, JAG FÅR LEVA MED VÄRLDENS STÖRSTA ÅNGEST, FY FAN VAD JAG MÅR DÅLIGT JUST NU. STÖRRE ÄN NÅGONSIN OCH FULARE ÄN NÅGONSIN, JAG VILL INTE LÄNGRE.

Förlåt, men jag orkar inte.

Herregud vad jag mår illa, ändå fortsätter jag äta. Skålen är ju inte slut än...
Det måste komma upp sen, hoppas ingen hör.

Idag har jag varit hos Iris, min kurator. Det gick bra, men det är svårt att få henne att förså min tankar.

En annan kul grej. Min storasyster ringde precis. jag träffade hennes pojkvän på hockeyn igår, han var där med sitt jobb. Nu hade tydligen hans arbetskamrat sagt till Lisa idag att hon har en väldigt snygg/söt syster, alltså jag. Fattar ni? Någon tyckte jag var söt, även fast jag är så tjock just nu. Det fick min dag att bli lite bättre faktiskt. Synd bara att jag inte kan ta åt mig det ordentligt och verkligen försöka inbilla mig att jag ser bra ut.

Idag är det fredag, det kommer slinka ner skit, undra om det kommer upp. Tror inte detfaktiskt.

Jag klarade det! Inget godis eller annat slisk idag. Ingen hets heller. Däremot har jag lite dåligt samvete för att jag åt två frukter på matchen och nu en stor fruktsallad, men hallå? Det är ju ingenting egentligen!
Jag är nöjd iaf, imorgon är det en ny dag och då får jag se hur jag klarar av den.

Kram till er

Jag ska klara dagen. Visst blev det en gigantisk lunch men jag har styrketränat lite också. Jag var och köpte en stor påse godis till min syster och hennes vänner som de ska ha på hockeyn men jag ska inte ha. Jag ska ta med mig massor med frukt istället!

Jympa på friskis idag också, samvetet mår bra, kroppen också, även fast jag nog skulle behöva vila lite, men det gör jag nu istället. En kort promenad har jag också unnat kroppen, i spöregn dessvärre.
Dagen har gått bra, ingen hets och bra mat, frukost, lunch, mellanmål, middag och senare kvällsmål. Det känns skönt.

En sak som känns mindre bra är att jag igår lovade mig att jag skulle sluta med godis för ett tag eftersom jag inte kan kontrollera det. Läser jag inte i tidningen att det är billigt lösviktsgodis på en affär i stan? Jodå, så nu börjar jag tänka att "jag kanske kan ändå" Och det är ju så det blir varje gång! Jag vet ju hur det slutar men jag kan inte låta bli, jag bara måste ha!!

Hur mår ni? Skriv gärna om ni vill prata, jag agerar gärna som en person att ta ut ilska och funderingar på =)