Min kamp

I'm struggling...

En spya. Pappa var ute, sedan började jag äta igen. Påsen är slut nu, måste låtsas gå på en liten promenad så jag kan göra resten i skogen. Det är så bra att ingen vet, ingen anar något, tack för det.

Nu har jag börjat. Jag åt glass idag och nu har jag börjat på min gigantiska godispåse. jobbigt att mamma och pappa är hemma också, jag vill vara själv. Kommer det upp sen? det beror på hur jag kan lura mamma och pappa.

Blä för det här.

Man tror hela tiden att man kan fly från alla problem.

tidigare i veckan blev jag erbjuden att följa med ut på lördag (ikväll) men kände direkt att nej, jag vill nog inte, på ett sätt vill jag men ändå inte. Det slutade med att han frågade dagen innan hur jag skulle göra men jag sa då att mina föräldrar var bjuden på skärgårdsbuffé och jag skulle med, (ville jag det överhuvudtaget? nej, jag ville bara ha maten) Jag hamnade iaf där och vi beslöt oss för att ta med oss cyklarna så att vi kunde dricka vin alla tre. väl gjort, kvällen gick sakta och jag blev mer och mer sugen på att fara iväg på någon fest. Antingen det första erbjudanten eller ett annat jag fick samma kväll. Fan, det gick ju inte eftersom jag var långt ute i skogen och hade ingen skjuts. så jag cyklade hem. mamma var ledsen eftersom hon tycker att jag aldrig gör något och jag var ledsen för att jag hatar mig själv ochmitt beteende. när jag kommer hem hör han med det första erbjudantet av sig och frågar om jag ska med, då hade jag precis klätt av mig och förberett mig för tröstätning och tv-tittande. så det blev inget.

Jag blir förbannad, ja jag kan säga rakt ut att jag hatar mig själv när jag gör så här, vilket händer många gånger i veckan. jag skyller på något annat bara för att jag vill vara i min bubbla hela tiden. jag vill leva mitt liv här inne och inte bry mig om något annat. imorgon är min godisdag och jag har sett fram emot den hela veckan, vad är det för liv att leva egentligen?

nu sova, troligen mardrömmar inatt också.

Jag kan inte sluta tänka på det. Jag känner mig stor och äcklig. Magen är stor och tanken på att träna känns förjävlig. Idag måste jag nog tvinga mig till det ändå.

Det jag skrev om att jag aldrig har kräkts upp riktig mat, glöm det. Nu är det gjort. Igår på jobbet direkt efter mina två kesomackor och en frukt så brast det. Jag vet inte varför men jag känner mig så äcklad, ja, jag känner mig bara värdelös. Det är så svårt att sätta några bra ord på det.

Men för att övergå till min vardag så jobbar jag för fullt. Eftersom jag jobbar skift så blir det ganska jobbiga dagar ibland. Som häromdagen. Jag jobbade från 22-06, sen var det hem för att sova för att sedan börja jobba igen kl 14. Det tar på kroppen känner jag nu, men det funkar ändå ganska bra. Jag har precis fått mitt lönebesked som jag ska gå och kika på, det kanske får mig att hitta lite motivation.


Kram på er

Godmorgon. Jag vaknade idag efter nattarbete av att telefonen ringde. Willys ringde och frågade om jag ville jobba. Jag sa att jag hade jobb men att jag kunde komma tillbaka när jag slutar sommarjobba. Det bästa av allt, det var någon som hade rekomenderat mig, någon hade rekomenderat MIG, fattar ni? Någon vill ha mig, jag duger till något.

För att gå tillbaka till verkligheten. Jag är fortfarande tjock och idag känner jag mig extra tjock och jag orkar inte ens träna. Jag orkar inte röra en fena för jag är så lat. Vad ska jag göra? Ska jag fortsätta se ut såhär? Nej, jag vill ha godis och äta framför tv:n. NU!

Jag hatar allt.
Det var ett tag sen jag vägde mig sist men nu tänkte jag göra det för att räkna ut mitt BMI. Jag skulle ha låtit bli. Vågen visade 62.3. Det är totalt värdelöst!! Jag var ju nere på 59-60 för bara 1 ½ månad sen. Jag vill ner på 55 och det är NU.

Fan vad jag hatar det här, jag vill inte leva såhär.

Ny vecka, nya tag.
Nu ska jag försöka hålla mig till en gång i veckan. På lördagar får jag äta godis och annat, aldrig annars, och det ska jag klara! Jag måste ta tag i mig själv och inse att det är det bästa alternativet, även om jag redan nu sitter och längtar till på lördag då jag får äta igen. Det bästa vore nog att sluta med det helt och hållet, skulle jag klara det?

Det handlar bara om att bestämma sig. Jag kan inte vela omkring och aldrig riktigt bestämma mig helt, jag måste säga stopp på en gång och vara en tjurskalle som jag är så många gånger annars!

Nya tag, kom igen nu!

Jag hatar att ensam om att veta något, något som man vill berätta och skrika ut hela tiden.

Idag var ännu en dag som jag planerade utan godis. Icke. Jag for på affären med pappa och köpte mig en påse. Det var riktigt jobbigt att komma på hur jag skulle säga att jag skulle köpa godis faktiskt (jag tror att de har märkt att jag äter mycket mer än vad jag brukar) Jag sa i alla fall bara att "jag ska plocka lite godis" -"jaså" fick jag som svar. Skönt att han inte frågade mer, men jag vet vad han tänkte.
Dagen har varit långtråkig så mycket tid (all tid) har gått till att tänka på maten och framförallt äta en hel del. Jag åt frukost bestående av ägg och gröt som vanligt när jag klev upp. Därefter skulle jag vänta till middagen hade jag tänkt, eftersom jag åt så sen frukost/lunch. Så blev det såklart inte. När familjen kom hem från deras lilla minisemester skulle de fika, så jag ville såklart också ha något. Det blev två knäckebrödbitar med smör och ost ( som jag i vanliga fall inte alls brukar äta) och ett päron. "nu är hela dagen förstörd eftersom jag inte har följt min "plan" jäkla skit" Det blev även ett oplanerat äpple innan middagen. Till middag åt vi lax, potatis och grönsaker, vilket var gott och det ger inte mig dåligt samvete med tanke på att fisk är ju ändå bra mat. Efter middagen gick ajg bara ch väntade på att jag skulle få äta mitt godis. Jag måste ju i alla falla vänta till åtta bestämde jag. Tji fick jag, igen. Innan godiset så blev det 1 ½ portion med chokladglass och kex. Jag är helt värdelös.
Efter glassen kom jag till godispåsen, min älskade godispåse. För att mamma inte skulle börja undra varför jag hade godis igen så sa jag bara att "titta vad jag hade kvar" och började äta. Jag sa till lillasyster att hon också kunde få ta, men när hon hade tagit en del så insåg jag att det bli mindre och mindre kvar till mig (även om det var jag som åt mest av oss). Då tog jag påsen på min sida och sa ingenting, men stackaren fattade nog vad jag ville, att få ha påsen för mig själv. Och hur sjukt och egoistiskt är intedet? Vad ska hon tro om sin storasyster som håller på såhär? Först säger hon att hon inte ska äta godis mer och dagen efter sitter och och vräker i sig. Det är som jag har sagt, jag är helt värdelös.

Eftersom familjen nu är hemma kan jag inte gå in på toan som jag brukar göra. Utan nu måste man tänka till. En promenad för att kolla om hallonen har kommit i skogen passade perfekt som ursäkt i det fina vädret. Så blev det och de kommer nog aldrig förstå att jag gick upp dit för att stoppa fingrarna i halsen.
Ingen kommer nog någonsin att se eller förstå. (Vill jag det?)

Varm kram till alla.

God morgon alla, eller god förmiddag är det väl kanske för er andra. Anledningen til denna sena morgon är att jag har jobbat inatt. 18-06 så jag är helt slut. Man kan tro att huvudet får vila från alla tankar när man är på jobbet och har något annat i huvudet. Knappast. Hela natten har jag ägnat åt att försöka bestämma om jag ska äta godis idag eller inte. Ska jag träna? Jag har kommit fram till det att inget kan få mig att koppla bort tankarna, det sitter inkletat i huvudet och det går inte att få bort.
Jag gick ju ändå 10200 steg på jobbet inatt (enligt stegräknaren), då borde jag väl vara värd lite godis. Jag har ju kämpat så bra, jag är värd det.

Du är äcklig och värdelös, inse att du inte kan hålla på såhär.

Jag började min blogg så bra. Texten var lång och väldigt välskriven tyckte jag själv. jag fick verkligen fram hur min dag har varit. Och vad händer? Precis när jag ska spara allt så försvinner det. Det är väldigt typiskt. Det kanske inte var meningen att jag skulle skriva just det jag skrev.

Jag gör ett nytt försök imorgon. Men ni är i alla fall välkommen till min kamp. Min väg tillbaka SKA börja nu och jag vill att du också ska lära dig något av det.



Varm kram