Min kamp

Oj oj, jag är värdelös på det här med bloggande, det är bara att konstatera! Jag mår iaf ganska bra, kämpar på så gott jag kan, men nu måste jag skaffa ett jobb så jag kan få lite rutiner i livet, det här funkar ju inte, maten kommer upp i tankarna hela, hela tiden. Och ena sekunden är man tjock för att sedan få en komplimang och känna sig smal igen, ingen balans alls alltså.
Jag isolerar mig inte alls mycket nu, vilket är jättebra. Jag träffar vänner, igår bjöd jag på middag och vildmarksbad och ikväll ska jag på stan och ikväll ska jag ut. Kul, eller hur? Det tycker jag! :)

Ni som bor i södra sverige, vad har ni för väder? Här i norrland skiner snön och träden är sådär härligt vintriga, mycket mysigt.

Jag måste bara tipsa om en sak. Jag sitter nu och äter min fruktsallad och macka och dricker te till. Och inte vilket te som helst, ett te med saffran i, hur underbart är inte det? Det är jättegott och doften får en att drömma om julen!

Kram på er

Har ni mycket dö-tid som jag? Gå in och kika här, samla poäng och få presentkort. Det finns överallt, jag vet, men det skadar inte att kika.

http://www.gratismode.se/?c=9629


Jag är enormt dålig på att skriva här nu, det är mycket för att jag inte har något att skriva. Dagarna ser likadan ut, jag har ångest men jag hetsäter inte så ofta, en gång i veckan kanske. Jag är ändå inte nöjd över mig själv och jag bli snart galen över att inte kunna vara nöjd med min kropp. Bara för att jag var smalare förut betyder inte det att jag var bättre då. Jag är lika bra som jag alltid har varit, än hur jag ser ut.
Det som är tyngst är nog att jag inte kan ha mina kläder längre, det känns förjäkligt faktiskt, om jag ska vara ärlig. Men vad gör man? Man får ta det för vad det är.

Hur mår ni?

Marie

Jag sa till min psykolog idag att jag är för svag för att stå emot tankarna, men ack så fel jag hade! Det handlar inte om att jag är för svag utan det är tankarna som är så starka att det blir svårt att stå emot dem.
Det är egentligen ganska fascinerande att en tanke kan vara så stark att den tränger för förnuftet. Men i alla fall, känner ni någonsin att ni är för "svag" så har ni fel, det är bara tankarna som är starka och det är dem vi ska träna bort!

Ta hand om er, kramar!

Min psykolog tycker att den här bloggen kan vara en bra idé, bortsett från allt det att man påverkas av de som är i samma situation på fel sätt. Hon tycker därför att jag ska se till dem som är på bättringsväg och se upp till dem, det är skitsvårt! för det första så kan många vara på bättringsväg men sedan falla tillbaka, precis som jag gör nu och då. Man kan aldrig vara säker på att "den personen är frisk nu" Det är det som är så jävligt med sjukdomen, tyvärr.  Men istället för att vara negativ här så ska jag bestämma mig för att sluta påverkas av andra som bloggar om att de har lyckas svälta eller har hetsat (då kan ju jag också få hetsa, tänker jag) men så ska det inte vara längre! Min kropp behöver inte det, den behöver mat, som jag alltid äter men ibland under okontrollerade former.

Jag har också kommit på mig själv med en sak. Jag vill ju bli frisk och jag lurar mig själv och andra att jag vill  bli frisk föratt må bra. Sanningen är att jag vill bli frisk för att då kunna bli smalare igen, eftersom jag slutar med hetsätningen. Så ska jag ju inte tänka! Jag ska vilja bli frisk för att jag ska bli just frisk och inte för att gå ner i vikt, för vill jag det så är jag fortfarande fast i sjukdomen! Men för mig så är det så svårt med ätandet. Ska jag undvika allt godis och sånt eftersom jag inte kan kontrollera det? äter jag lite så vill jag ju ha mer, även fast jag äter regelbundna måltider. Tipsa mig gärna, vad tycker ni?

Och ni, glöm inte bort hur bra ni är, precis lika bra som mig! och för att inte tala om snygg!

puss och kram

Svackor har väl alla, eller?