Paus
Jag har inte gjort något sedan i söndags, inga fingrar i halsen. Det är bra, antar jag. Men jag har försökt. Igår på jobbet åt jag mitt mål med kesomacka och frukt vid 23.30. Efter ett tag kände jag att jag kanske skulle gå iväg på toaletten ändå. (jag har aldrig spytt upp riktiga måltider någon gång) Men det visade sig att det var för sent. Det kom inget, magen hade hunnit sugit åt sig allt. Det gjorde mig irriterad att jag inte lyckades, samtidigt som jag blev glad för att jag slapp den där vidriga smaken.
Alla dagar är en kamp mot mina djävulska tankar. Jag är inte ensam, det vet jag, men det hjälper inte mig nu. Jag klarar ändå inte av att låta bli att tänka på hur tjock jag är.
Kommentarer
Trackback
