Min kamp

Haha, jag kan inte låta bli att skratta lite åt mitt beteende. Just nu sitter jag och räknar ner, ja ni ser rätt, RÄKNAR NER tills mamma och pappa ska fara bort så jag får äta mitt godis. Det är det enda jag har sett fram emot hela dagen. Jag känner mig äcklig, tjock, ful, ja ni vet allt det där. Jag är tveksam på om jag kommer ta mig igenom livet om det ska vara såhär, för jag orkar inte. Det tar sådan energi och jag sabbar alla mina drömmar om att få ha ett förhållande som kan ge mig kärlek och närhet, det kommer aldrig att ske.

Negativ dag, ett stort minus är att jag borde vara positiv, eftersom jag var hos kuratorn igår. Det gjorde ingen skillnad, har jag planerat att äta, då äter jag. Vare sig jag är sugen eller inte. Så är det, så är livet med Marie.

Iallafall så ser jag på stjärnor på is nu, det är kul. Jag gillar sådana program, även om jag är liiite skeptisk till just det här med konståkning, det går inte att lära sig på bara någon vecka, men det kanske blir bra !