Min kamp

Igår fick jag ett långt mejl av min syster, knepigt tänkte jag, men skoj. När jag började läsa kom jag på mig själv, fan också. Jag kommenterade ett inlägg på hennes blogg och eftersom jag har min blogg och mitt namn som "kom ihåg mig" så stod det där och jag tänkte såklart inte på det. Nu hade hon läst bloggen. Det känns tufft, att hon har läst hur det verkligen är. Jag  bad henne att verkligen inte berätta för mina föräldrar men hon försäkrade att om det skulle bli värre kommer hon berätta, och då har jag ännu en sak att kämpa för! Min syster är helt underbar, fantastisk och ja, allt! Det känns ganska skönt att hon vet nu, men samtidigt skäms jag över hur jag har skrivit i bloggen, att jag har varit så öppen. Men nu sa hon att hon inte ska fortsätta läsa bloggen, för min och hennes skull. Hon är så klok!
Nu ska jag banne mig ta tag i det här. Saken är den att i måndags satte jag ett förbud mot godis denna vecka men när jag fick reda på att vi ska fara en sväng till syrran på fredag (ca 17 mil bort) så började jag direkt tänka på vilka godisbutiker jag kan fara på där nere, det är så tragiskt! Jag hoppas jag kan låta bli.