Min kamp

Ni vet den där känslan av att aldrig känna lycka? Att alltid leta efter "det" i livet, men man lyckas aldrig hitta det. Jag är fruktansvärt less nu. Jag har idag varit på stan och fikat med en vän och några vänner till henne. De har verkligen det liv jag vill ha. Jobb, pojkvänner, på väg att flytta hemifrån, och såklart ser de bra ut och har stil. Jag tycker det är jättetrevligt att träffa dem och höra deras historier men jag är ju på en helt annan nivå, allt blir bara ett spel. Ändå kan jag känna mig så glad i deras sällskap, de får mig att inse att det finns något bättre, jag kan bli någon bättre. Men nu känns allt skit, jag äter hela tiden, jag är också sugen hela tiden, men jag spyr inte för jag kan inte. Jag är så fruktansvärt less nu, det gick ju så bra förra veckan!

På tisdag ska jag till psykologen igen, känns både och faktiskt...