Min kamp

Idag mår jag relativt bra, men för att vara helt ärlig så ligger mycket i att jag vet att det kommer bli en helg full med möjligheter att äta gott. Min syster fyller år, det är hockey, det är film-kvällar, ja det är alla möjliga anledningar för mig att äta, hur dum är jag egentligen?

Aja, nu är det iaf helg och jag njuter av att min syster och hennes pojkvän ska komma hem och vara med oss hela helgen.

Jag måste passa på att ta upp en negativ sak med att min syster och hennes pojkvän kommer på besök. Min syster har inte alls samma kroppsbyggnad som mig, hon kämpar för att gå upp i vikt och kan äta i stort sett allt men lyckas ändå inte (jag tänker såklart att "hur kan hon vara missnöjd med att inte kunna gå upp i vikt, hon måste vara galen" men alla är ju såklart olika). Jag själv har ganska lätt för att gå upp i vikt och kan absolut inte äta vad jag vill för att hålla vikten. Eftersom hon är så liten så äter hon såklart mindre och detta är det värsta jag vet, att umgås med folk som äter mindre än mig (vilket händer jämt, därför vill jag alltid äta själv) . Hon, och även pojkvännen äter alltid mindre måltider än mig, mindre godis, de klagar på att de är så himla mätta och lämnar mat på tallriken (hallå?! hur kan ni lämna maten?) Detta är något jag måste jobba med och försöka förstå att jag kanske behöver mer mat än vad hon gör, fast att jag äter mer än pappa många gånger betyder att något är fel och så är det ju, jag är fel hela jag.

Hur ser eran helg ut?