Kämpa
Men hur ska jag göra? Ska jag försöka sluta med godsaker helt och hållet? Det kommer väl antagligen bara sluta som vanligt då, att man frossar eftersom det är "förbjudet". Jag måste ta en riktig funderare och verkligen ta tag i mitt liv, för som det har sett ut idag så orkar jag inte länge till. Jag har ätit som en gris, rent ut sagt. Fika, godis, mat, allt möjligt, och inte en enda lyckad spya i stort sett.
Jag har funderat länge på hur det skulle vara att umgås med någon som är i samma situation som en själv, förutsatt att båda var medveten om problemen. Skulle det vara jobbigt, eller skulle det kanske vara stärkande eftersom man kan försöka hitta på saker där man inte behövde tänka på mat och liknande.
Vad tror ni? Har ni någon vän som är i samma situation som er?
God morgon. Jag ahr oxå tänkt på det. Om man hade en kompis som oxå hade en ätstörning. Men samtidigt så tror jaga tt han kanske lättare skulle dra ner varandra. Båda måste ju vilja bli fria. Om en går runt och vägrar äta och den andra äter lunch, så kommer man kanske inte må så bra? Kan man annonsera ut om sånna vänner för att testa haha`?
Jag hade vänner med ätstörningar när jag själv var inne i det, och det var dubbelt. Å ena sidan någon som förstår, å andra sidan så blir det lätt att dra ner varandra, att jämföra och se till att man själv håller sig lite sämre. Det låter bra att peppa varandra, men det funkar tyvärr inte lika bra förrän båda kommit så långt att de slutat leva ut sin ätstörning. Då, när det som är kvar är tankar och man kan vara tuff och kompromisslös mot sig själv och varandra, då kan det vara bra. Men innan är det bättre att umgås med friska vänner som visar vad det är att vara frisk och inte accepterar ätstörningen.
Om det inte funkar med godsaker, trots att du i övrigt får i dig allt du behöver (regelbundna måltider och tillräckligt av allt) så kan det vara bra att undvika ett tag, och att när du äter sätta gränser så att du inte kan äta för mycket. Typ med andra, eller välja att bara köpa lite grann. Det är inte för alltid, utan medan du lär dig ändra beteendena kring det söta. För förbud är inte bra, precis av det skäl du säger, men att välja att avstå är inte ett förbud.
