Misslyckande

Jag lyckades inte igår. Det blev en spya, och jag kom på mig själv att tänka att det var så skönt. Jag blev rädd för mig själv i den stunden. Jag ska på bio med mamma ikväll också, jag vet själv hur det kommer sluta.

Jag kan inte säga det för många gånger, jag blir så less på mig själv! Jag vet ju precis vad jag gör för fel, och jag vet precis hur jag ska göra för att åtgärda det. Varför gör jag inget? Varför faller jag för frestelsen varje gång? Jag måste bli starkare och bygga upp min vilja för att vilja bli frisk, hur gör man det? Jag får nog helt enkelt vänta till min tid på Sjukhuset, psykiatrin som kommer i september, jag nästan längtar!

Kommentarer
Postat av: lisa

jag förstår dig helt och hållet. exakt så kännde jag med innan jag fick hjälp. exakt så känner jag nästan till varje jag skall iväg och träffa ewa. sedan är de ju olika varje dag, ibland är allt toppen och i bland är de tvärtom.

skönt att du snart skall få en tid. inte långt kvar till september du vet.

lider med dig, känner att min dag kommer bli lång den också!!!

kramar

2008-08-27 @ 10:55:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0