Måndag
Ta hand om er allihop där ute, tänk att du är du, och ingen annan är ju precis som du!
Känner verkligen igen mig i din blogg måste jag säga...dessvärre, och det är så otroligt svårt att försöka bryta ett beteende och ett tänk som funnits med under lång tid (sj har jag haft ätstörningar i sju år och inte förren nu verkligen fattat att jag måste ta mig ur detta och att jag inte kan göra det på egen hand. Tog kontakt med psyk och berättade i samma veva för min mor och min pojkvän-vilket var så svårt att göra-men det känns så mycket bättre när jag vet att jag inte för dem jag står nära bakom ljuset, har ju inte orkat berätta för vänner o så men jag vill komma dit, men inte än...) beundrar dig verkligen för att du försöker och för att du dessutom ger intrycket att verkligen vilja bli frisk, ätstörningar är verkligen ett helvete. Och tänk på hur fruktansvärt dåliga dina blodvärden blir-fick sj veta här om dagen att mina kalciumvärden var så låga att jag löper farligt stor risk för hjärtsvikt (för att jag spyr), och jag är inte underviktig, och ser ju då heller inte sjuk ut. Men detta var verkligen något som fick mig att inse att jag är ute på tunn is. Vet att det är sjuukt svårt att stå emot impulsen att gå in på toan och spy upp allt man precis satt i sig, men det går, även om det är svårt som fan. Jag önskar dig all lycka till i ditt tillfrisknande, och bara det att du har viljan visar att du är på god väg!!
