Lunch

Lunchen gick sådär, jag åt kycklingfilé med potatis och sallad, två stora portinoer! plus vitt bröd som jag egentligen inte ville ha. Allt är kvar i magen och kommer stanna där, framgång?

Ikväll ska jag och några vänner åka och kolla på innebandy för att sedan åka och se på film (film=godis) Jag har redan planerat att jag ska äta godis, och får jag det inte så då tappar jag humöret helt. Jag är knäpp! Det känns som att inget kan stoppa mig, inget kan komma ivägen för min ätning. Jag har dock inga tankar på att spy upp det, jag klarar ändå inte av det! Så jag kommer att leva med världens ångest hela veckan, är det värt det? Troligen inte, jag får skylla mig själv.
Min matplan höll en dag (!)
Jag har till och med ångest för att skriva detta i bloggen, jag är så rädd för vad folk ska tänka när de läser det. "klarar hon inte ens att sluta äta" "kan hon inte tänka klokare än så?" Jag är livrädd för vad människor ska tänka och tycka, jag vill alltid vara den som anses som klok och förståndig. Alla som inte vet om hur har jag det just nu tycker nog det i många lägen, men om de skulle veta allt skulle den bilden rasa ganska fort.

Ta hand om er

Kommentarer
Postat av: Lisa

sluta gumman. du är inte mer än människa. samtidigt glömmer du att du har en sjukdom, de har inget med dålig karaktär att göra eller vad de nu är VI får för oss! glöm inte det! du tog ett litet steg ner från den stegen som du är på vg upp för, försök tänk så. bra att du inte spy för då äter du troligtvis lite mindre än om du hade gått in med inställningen hetsäta och spy... hm förstår du mig???


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0