Min kamp

Livet är så surt ibland.
Jag pratade precis med en vän som jag gick gymnasiet med och även bodde tillsammans med under  två år. Både hon och jag är i det skedet i livet där man ska komma på vad man ska göra. Vi har haft många funderingar fram och tillbaka och att åka till Norge var något vi båda ville. Det har inte varit på tal på länge och det var ett bra tag sedan vi pratade med varandra. Nu  ringer hon och säger att hon har bestämt sig för att åka till Norge, hon har fixat boende och ska bara boka biljett. Varför ringde hon inte tidigare? Varför kunde vi inte åka tillsammans, vill hon inte? Jag vet att jag borde vara glad för hennes skull och säga det till henne, men jag klarar inte av det. Jag blir bara arg och irriterad när saker och ting inte går som jag vill, jag tror att jag kan få allt.

Ah! Jag blir galen. Jag har ingen aning om vad jag ska göra med livet, jag sitter och gör ingenting på dagarna men ändå så orkar jag inte söka jobb. Och som pricken över i så har jag huvudet nog fullt redan med mat, mat, mat.