Min kamp

Min psykolog tycker att den här bloggen kan vara en bra idé, bortsett från allt det att man påverkas av de som är i samma situation på fel sätt. Hon tycker därför att jag ska se till dem som är på bättringsväg och se upp till dem, det är skitsvårt! för det första så kan många vara på bättringsväg men sedan falla tillbaka, precis som jag gör nu och då. Man kan aldrig vara säker på att "den personen är frisk nu" Det är det som är så jävligt med sjukdomen, tyvärr.  Men istället för att vara negativ här så ska jag bestämma mig för att sluta påverkas av andra som bloggar om att de har lyckas svälta eller har hetsat (då kan ju jag också få hetsa, tänker jag) men så ska det inte vara längre! Min kropp behöver inte det, den behöver mat, som jag alltid äter men ibland under okontrollerade former.

Jag har också kommit på mig själv med en sak. Jag vill ju bli frisk och jag lurar mig själv och andra att jag vill  bli frisk föratt må bra. Sanningen är att jag vill bli frisk för att då kunna bli smalare igen, eftersom jag slutar med hetsätningen. Så ska jag ju inte tänka! Jag ska vilja bli frisk för att jag ska bli just frisk och inte för att gå ner i vikt, för vill jag det så är jag fortfarande fast i sjukdomen! Men för mig så är det så svårt med ätandet. Ska jag undvika allt godis och sånt eftersom jag inte kan kontrollera det? äter jag lite så vill jag ju ha mer, även fast jag äter regelbundna måltider. Tipsa mig gärna, vad tycker ni?

Och ni, glöm inte bort hur bra ni är, precis lika bra som mig! och för att inte tala om snygg!

puss och kram