Min kamp

Nu har jag fått röra på mig, det var skönt. Men jag har även tittat på gamla foton, vilket inte var speciellt kul. Jag sitter och jämför med bilder från nu och jag mår nästan illa. Det är faktiskt så att man ser inte riktigt att man har blivit större förrän man får jämföra med hur man såg ut förr. Visst tycker jag att jag är tjock och jag känner att jag har blivit större men spegelbilden kan ljuga lite och ibland säga att "du kanske inte är tjock ändå, du kanske ser likadan ut som förr" Men detta brukar bara vara en ursäkt för att jag ska kunna äta.

Idag när jag for hem från träningen så tänkte jag att jag skulle berätta för mamma hur allt låg till, att jag hetsäter. Men när jag kom hem så ångrade jag mig, jag orkar inte ta den diskussionen. Ikväll känner jag att jag måste sluta med godis och sötsaker, jag kan verkligen inte hantera det!

Jag har precis hetsätit. Det var fruktansvärt! Jag åt choklad tills jag mådde illa, jag lämnade tom en liten bit. (!) Sen spydde jag, och det var lika fruktansvärt. Jag hatar mitt liv, jag hade absolut inte tänkt hetsa idag, men jag var ensam hemma så då "passade" jag på, tragiskt, eller hur? Jag brukar inte ens hetsa mitt på dagen.

Ikväll ska jag iaf på jympa, även fast jag ser ut som fan och är stor som ett hus. Jag vet att jag tjatar på att jag är less och allt det men jag vet inte vad jag ska göra. Jag sitter här arbetslös ohc måste ta tag i det på en gång, jag kan inte gå omkring utan inkomst längre, det funkar inte. Jag hatar verkligen mitt liv och jag förstör bara mer och mer för mig själv. Jag brukar ofta känna kraft till att försöka bli frisk men nu kan jag inte, för jagorkar inte. Jag vill bara ha någon som vet om vad som händer i mitt huvud och som kan prata med mig och bara sitta med mig och säga  att jaggör fel och att jag duger somjagär.

Jag är så trött, så trött.

Det är ganska lustigt ändå, för när den här helgen var slut så tänkte jag att nej, nu måste jag skärpa mig, jag kan inte hålla på att äta så onyttigt som jag gör. Det handlar inte om att jag äter godis ibland eller så, det tycker jag borde vara okej nu och då, men jag äter äckligt mycket, jag småäter inte utan jag äter HELA tiden, sen när det är slut kan jag köpa lika mycket till och äta. Det är fruktansvärt, jag förstår inte hur jag får i mig allt.
Ikväll så var det ju hockey, vi köpte hem matchen och jag och två vänner såg matchen hemma hos mig. Jag hade köpt en stor påse naturgodis och jag bakade en äppelpaj med vaniljsås. Först åt jag två relativt små portioner paj även fast jag inte brukar äta sånt när jag vet att jag ska få äta godis (jag äter ju bara mer och mer, var ska det sluta?) Sen under matchen så var det ingen av dem som åt så jag åt bara någon nu och då men tänkte flera gånger att "nej men kan ni inte fara hem nu så att jag får äta det här själv?" Ja, till slut for de hem och då började jag. Jag åt i ett tills skålen var i princip tom. "nu är jag klar för att få ut det igen, tänkte jag direkt" Mamma sov, syster sov, pappa var på väg att lägga sig så jag väntade lite tills han lagt sig också. Då gick jag på toaletten. Jag fick upp en hel del, tror jag iaf, det var blandat med mycket vatten så det kanske inte var så mycket ändå, det hela gick väl till ungefär som vanligt förutom en sak. Jag fick, och har fortfarande hemskt ont precis under bröstet, det känns som om jag har tagit i så mycket att jag har sträckt mig och andningen gör att det krämpar på höger sida under bröstet. Vad handlar det om? Jag inbillar mig säkert bara, jag är ganska bra på det.
Faktum är att jag under alla mina år som ungdom och "vuxen" har varit övertygad om att jag har någon allvarlig sjukdom, jag väntar bara på att de ska hitta den. Jag tror ofta att jag har någon stor klump i magen som är fel. Jag är ofta uppsvälld och har så ont många gånger att jag måste ligga ner hela tiden. Jag går fortfarande och väntar på att jag ska få reda på att jag har något fel, och för att vara ärlig så vill jag verkligen att det ska vara så. Tänk att få en diagnos, att kunna säga att jag har ont och problem pga detta fel, det vore ju helt underbart.

Det börjar bli så skönt att ha denna blogg nu. Jag har startat många bloggar förr men det har inte funkat, jag har inte haft något att skriva om. Nu när jag skriver om detta så funkar det hur bra som helst, jag gillar att skriva ner det jag känner utan att behöva tänka "åh nej vad ska dom tänka nu eller vad ska de tro om mig när jag skriver det här?". Jag skriver bara. Kanske är det för att jag vill att folk ska se mig och uppskatta mig, jag vet inte, men jag tror det handlar mest om att jag behöver skriva ner allt sjukt jag gör, och får höra av alla underbara människor som kommenterar att det inte är mig det är fel på alla gånger, att det kan vara sjukdomen som gör detta, om jag nu är sjuk, det är ju en helt annan fråga som jag får ta upp en annan gång. Jag har så mycket i mitt huvud som vill ut!

Ikväll blir det naturgodis, jag hoppas på att jag kan spy, jag måste!

Nu är jag hemma från den stora staden sthlm. Det har varit en bra helg, mysigt att umgås med familjen. Vi åkte dit för att se footloose som är en musikal med bland andra anna sahlene och brolle och jag säger bara en sak, herregud se den!! den var helt fantastiskt, jag har aldrig sett bättre.

Gällande maten så har det gått skit rent ut sagt. Jag har inte haft bra möjligheter till att kräkas så helgen har i stort sett handlat om att äta äckligt mycket onyttigt utan att spy upp det, och vad händer då? ja just det, man blir tjock. Så nu väntar ÄNNU mer kilon på min redan hemska kropp. Jag åt godis flera gånger per dag och jämfört med andra i min familj så åt jag äckligt mycket. Jag lyckades spy två kvällar, men det som kom upp vara bara en ynka liten del av allt jag åt. Jag känner mig äcklig idag, jag känner mig misslyckad och värdelös.
Jag var ju på psykiatrimottagningen för ungefär två veckor sedan. Jag träffade då en jättegullig dam som jag troligtvis skulle få ha som kurator. Hon var dock tveksam eftersom hon hade så mycket just nu, så hon skulle ta upp det på ett gemensamt möte i måndags, alltså en vecka sedan och efter det höra av sig om en ny tid till mig. Jag hade hoppats på att få gå en gång i v eckan ungefär. Nu har hon inte hört av sig än, så jag är väl bortglömd. Nu måste jag börja om igen och ta kontakt med dem, jag orkar inte det just nu.
Herregud vad jag vill bort från allt just nu!

Hur mår ni?

Jag klarade inte av att åka förbi godisbutiken. Det blev en stor påse! Har dock bara ätit en del, ingen hets. har även ätit morötter och dipp, fruktsallad. Det är inte bra för min vikt, verkligen inte, men det är som det är. Jag hade inte tänkt spy ikväll, jag vill, men det går inte i en liten lägenhet där alla i min närhet håller lite koll. Varför måste de veta? Det är bara jobbigt tt vara iaktagen.

helgen började dåligt, men humöret är ändå okej. det blir väl annat när man kommer til sthlm och känner den där känslan av att alla ser så mycket bättre ut än mig. Så är det jämt när jag går på stan, och speciellt då i sthlm där många verkligen ser bra ut och är smala. Jag vill ocks åvara smal!!!!

Idag åker jag till sundsvall för att sedan imorgon åka till sthlm, det ska bli skönt. Jag hoppas att mattankarna ska hållas i styr och att hetsen håller sig borta men det brukar gå ganska bra när man är sysselsatt. Vi ska gå på stan, se footloose, ta det lugnt och bara umgås, det kommer bli bra.

För att tala om annat så äter jag verkligen läkerol som godis, ett komplement? Det är fruktansvärt gott men jag får verkligen den där "hets" känslan när jag smaksar på läkerol efter läkerol... Aja, jag ska försöka strunta i det. Har klarat mig än så länge idag, ikväll blir det en kamp, en stor kamp. Vi kommer vara hos syster och hälsa på, se på hockey som är ikväll och då åker det nästan alltid fram något. Att åka in på min favoritgodisbutik på vägen ner lockar mer än aldrig förr! Jag vill ha godis, NU!

Till alla, ha en underbar helg och ta hand om er. Njut av årets underbaraste tid, hösten. Titta bara så fina träden är!

Kramar

http://www.youtube.com/watch?v=m8gjjz3LThA&feature=related


Jag gillar den!

Jag tycker mindre om när folk säger åt mig vad jag ska göra när jag VET att jag måste göra det. Pappa sa precis till mig att "marie när du kommer hem från sthlm så ska du väl ta och börja söka jobb?" JAG VET att jag måste göra det men jag vill inte. Jag blir bara arg när någon säger åt mig att ta tag i det, jag vet ju det så väl själv men jag skjuter bara upp det. Orken och viljan finns inte. Jag vill bara må bra och leva ett normalt liv. Fan också

Panik!! Jag köpte ett paket läkerol på stan och sitter och äter på dem nu och det känns som om jag kommer att bli jättetjock av just dessa, eller mer för att jag äter något jag inte hade planerat. Det är ju inte så, det vet jag, men min dagsplanering sprack. Nu måste jag kämpa mig igenom resten av dagen. Jag måste träna..men jag vill inte, jag vill verkligen inte idag!

Jag hatar alla de gånger man "måste" ta på sig anständiga kläder som tex idag när jag ska på stan och käka lunch med några vänner. Det enda jag klär mig i är jeans eller leggins när jag ska på stan och leggins är jag så less på så det får bli jeans. De är trånga och sitter tajt, vad jag än tar på mig upptill så ser jag fruktansvärd ut, jag vill inte vara så här tjock. Jag vill trivas med mig själv och jag vill kunna köpa kläder utan att de ska vara för små några veckora senare. Jag köpte ett par jeans för bara någon vecka sedan och nu kan jag inte få igen dem. Visst, de var väldigt tajta när jag köpte dem också, och jag envisades med att köpa stl 36 även fast jag nog ska ha en större stl. Jag var bara så glad närj ag provade dem att jag verkligen kunde ha en 36.a, det var ju helt underbart, sen hur de kändes på var helt bortblåst. De är inte ens sköna, det är bara jobbigt att ta på sig alla jeans jag har.
Jag måste skärpa mig, en del av mig vill bara gå ner i vikt så att byxorna passar medan en annan del vill känna att jag duger även om jag har en större storlek. Tankarna delar på sig men idag vill jag bara bli smal.

Över till något positivt, jag ska luncha med några vänner och det blir nog en mumsig sallad. Jag har klarat två hela dagar och idag ska bli ännu en sån dag!

Ta hand om er, kramar

Jag klarar mig idag igen. åt precis min fruktsallad, jag ver kligen älskar den. äpple, päron, apelsin, banan, nektarin och hallon i en blandning med lite kokos, hur gott är inte det?

Modo vann ikväll, det gör saker och ting ännu bättre!

Sov gott och ha en bra dag imorgon!

Jag måste vara ärlig nu. Mina dagar går väldigt bra nu, både igår och idag så hag jag ätit mina måltider och inte hetsat någonting men, ja det finns ett men. Jag planerar ändå för kommande dagar. jag har redan bestämt att då vi åker till sthlm på torsdag att vi ska stanna på en godisbutik (min favorit) och köpa mig en stor påse, jag ska ju inte ha!! Det kanske är anledningen till att jag klarar dessa dagar, att jag vet att jag snart ska få köra igång med mitt ätande igen, jag går ju nästan och längtar till godispåsen mer än vad jag längtar till att få fara till sthlm, idiotiskt.

Jaja, denna tisdag är iaf bra, och det får jag vara nöjd med just nu!

Jympa på hej och hå. Det var ett skönt medelpass idag och nu ska jag nog ta ledigt från aktiviteter imorgon och ta en mysig lunch med en vän på stan.

Snart är det hockey och jag är alldeles pirrig, hoppas det blir en bra match!
Märker ni att jag är på ganska bra humör? Det känns som om jag är det, för stunden. Man ska aldrig ta för givet att det håller i sig en hel dag.

Kram på er!

Idag målar jag om mitt rum, jag älskar att göra om. Visserligen har jag ett extremt litet rum så det finns inte så många möjligheter att hitta på roliga saker där inne. Men för att se det från den positiva sidan så blir det inte så farligt mycket att måla :)

Jg har hittils klarat denna dag också. En stor frukost som vanligt och nu har jag precis ätit köttfärs med qinoua och massor av grönsaker, mums. Ikväll blir det troligtvis friskis också, om jag fortfarande har lust senare. Och på tal om ikväll, vi ska nog köpa hem matchen Modo-Rögle också, underbart. Och jag ska inte koppla denna match med något ätbart! Nu ska jag njuta av matchen.

Kram!

Jag klarade det!! Jag har precis kommit hem från friskis&svettis och äter nu på en knäckebrödmacka och en stor härlig fruktsallad, sen ska jag borsta tändera och vara nöjd. Jag klarade dagen utan hets, det känns skönt :)

Jag såg precis på en kort dokumentär om en svensk tjej som spelar hockey OCH är modell. Hur coolt är inte det? Väldigt intressant kombination. :)

Jag har klarat dagen bra än så länge. Jag började med äggröra och gröt som vanligt i morse, sen till lunch blev det lite slarv, det blev en filtallrik med banan, bär och müsli, ett stekt ägg och ett päron. Jag borde äta riktiga måltider, men det är helt okej ändå känner jag. som mellanmål innan middag blev det en knäckebrödmacka med ost och gurka, och ett päron och alldeles nyss var det middag och då blev det köttfärs som jag blandade med goda kryddor, pesto och creme fraiche. Till det mathavre och massor med goda ärtor och vitkål. Det känns relativt bra och det dåliga samvetet är inte värst ändå. Ikväll ska jag på friskis&svettis, det har jag laddat för hela dagen. Det kan nog bli kul, men mest skönt efteråt såklart.
Ikväll blir det fruktsallad, mums!

Vad har ni gjort idag?

Idag kan jag nog klara mig, det känner jag. Jag ska inte hetsäta och inte spy idag. Jag kan!!

Kom igen nu Marie, imorgon är en ny dag. Du måste ta tag i dig själv, du måste inse att du inte kan hålla på såhär, du måste förstå att du bara kommer att må sämre ju längre man håller på.
Men hur ska jag göra? Ska jag försöka sluta med godsaker helt och hållet? Det kommer väl antagligen bara sluta som vanligt då, att man frossar eftersom det är "förbjudet". Jag måste ta en riktig funderare och verkligen ta tag i mitt liv, för som det har sett ut idag så orkar jag inte länge till. Jag har ätit som en gris, rent ut sagt. Fika, godis, mat, allt möjligt, och inte en enda lyckad spya i stort sett.

Jag har funderat länge på hur det skulle vara att umgås med någon som är i samma situation som en själv, förutsatt att båda var medveten om problemen. Skulle det vara jobbigt, eller skulle det kanske vara stärkande eftersom man kan försöka hitta på saker där man inte behövde tänka på mat och liknande.
Vad tror ni? Har ni någon vän som är i samma situation som er?

Det blev en helt galen lördagkväll, i matväg alltså. Jag åt massor med choklad, försökte spy upp det, fick bara upp lite, blödde för första gången ur halsen, det skrämde mig. Sedan åt jag fruktsallad, glass och vaniljvisp, mest av alla såklart. Försökte få upp det med, fick inte alls upp allt. Panik! Så kvällen bestod av att äta, försöka spy, äta, försöka spy...
Jag la mig och mådde fruktansvärt dåligt. Det är så skönt att gå och lägga sig efter en  sån här kväll, man är helt slut och när man sover så är det ju ingen som ser mig och ingen som bryr sig. Sen att jag drömmer helt sjuka drömmar är en annan sak, ett annat problem...

Jag har kommit på en stor nackdel. Förut så åt ju jag mer, men spydde ofta upp det jag åt i "överflöd". Nu äter jag fortfarande lika mycket, eller det är ju egentligen mer, men jag spyr mycket mindre. Jag försöker gå och spy men jag får inte upp något, vad är det som är fel?

Jag tänkte skriva upp mitt matintag för dagen.
Frukost åt jag vid 10 tillsammans med familjen. Det blev först en stor filtallrik med hallon banan och müsli, sedan ett kokt ägg, och sedan tre knäckebröd mackor med smör, ost och gurka. Plus att jag vräkte i mig lite russin, fy fan vad jag kommer bli tjock nu. Jag hade aldrig en tanke på att spy upp detta eftersom jag undviker att spy upp vanlig mat.
Sedan åt jag inget fram till kl 14 förutom lite läkerol. Vid 14 åt vi på ett fik och det blev en grillad macka med skinka och mozarella. (jag fattar inte varför jag har börjat äta bröd igen, idiot!!). På väg till hockeyn vid 15 köpte jag en påse plockgodis, och ja, det var bara jag som köpte det. Den påsen åt jag upp under matchen, jag fick lov att hejda mig för att inte äta upp allt på en gång. Under den här tiden tryckte jag även i mig lite läkerol. Jag spydde aldrig upp detta, jag hatar att gå och spy, man blir alldeles tårögd och ful, och hur kul är det när man är omkring ca7000 pers? Men samvetet mår ju så dåligt, jag måste träna imorgon, men ajg vill inte... Så gick tankarna mest hela tiden.
När vi kom hem vid 19 så var det finmiddag framdukad. Kyckling gjord i ugnen med mozarella, soltorkade tomater, mjukost i en röra, tillsammans med det var det broccolimos (jättegott, rekomenderar!!) plus en härlig sallad gjord på sallad, majs, paprika, melon, äpple och gurka. Av detta åt jag två ganska stora portioner, mycket mer än syrran, såklart! Usch vad äcklig jag kände mig, jag har verkligen gått upp i vikt nu. Det är en sak att känna det själv, men att märka att man inte längre kan ha kläder och att de där höftbenen man såg lite av förut inte längre visar sig, då vet man att man har blivit större, och ni som är i samma situation vet hur det är, man vill bara lägga sig i graven.  Eftersom jag inte spydde upp godiset tidigare så kräktes jag upp en del av maten, som kompensation. Jag drack även en drink innan spyan så vätskan gjorde att det smakade surt och äckligt.
Nu ska familjen bada vildmarksbad, tid för mig själv inne alltså. Ska jag passa på att äta lite choklad? I think so!
Snart är det även fruktsallad och glass...

Jag hatar mitt liv.

Idag mår jag relativt bra, men för att vara helt ärlig så ligger mycket i att jag vet att det kommer bli en helg full med möjligheter att äta gott. Min syster fyller år, det är hockey, det är film-kvällar, ja det är alla möjliga anledningar för mig att äta, hur dum är jag egentligen?

Aja, nu är det iaf helg och jag njuter av att min syster och hennes pojkvän ska komma hem och vara med oss hela helgen.

Jag måste passa på att ta upp en negativ sak med att min syster och hennes pojkvän kommer på besök. Min syster har inte alls samma kroppsbyggnad som mig, hon kämpar för att gå upp i vikt och kan äta i stort sett allt men lyckas ändå inte (jag tänker såklart att "hur kan hon vara missnöjd med att inte kunna gå upp i vikt, hon måste vara galen" men alla är ju såklart olika). Jag själv har ganska lätt för att gå upp i vikt och kan absolut inte äta vad jag vill för att hålla vikten. Eftersom hon är så liten så äter hon såklart mindre och detta är det värsta jag vet, att umgås med folk som äter mindre än mig (vilket händer jämt, därför vill jag alltid äta själv) . Hon, och även pojkvännen äter alltid mindre måltider än mig, mindre godis, de klagar på att de är så himla mätta och lämnar mat på tallriken (hallå?! hur kan ni lämna maten?) Detta är något jag måste jobba med och försöka förstå att jag kanske behöver mer mat än vad hon gör, fast att jag äter mer än pappa många gånger betyder att något är fel och så är det ju, jag är fel hela jag.

Hur ser eran helg ut?

Ja, idag har jag varit hos läkaren. Det gick väl bra antar jag men inte som jag hade trott. Jag trodde att det skulle bli en massa prover, vägning och såna saker men inte det. Vi satt bara och pratade, han frågade allmänna frågor om hur jag tänker, vad jag gör på fritiden och så vidare. Han var väldigt trevlig och jag tror han förstod vad jag menade (det är väldigt sällsynt när jag ska förklara min problem)
Imorgon ska jag till min troligtvis nya kurator. Hon hälsade på mig idag lite snabbt och hon verkar trevlig hon också, jag håller tummarna för att det ska bli något bra av det hela.

Hur går det för alla andra?

För varje blogg som länkar till www.uppdragbarn.se så skänker vattenfall 20 kr till childhoods verksamhet. Alla fötjänar en framtid, hjälp till du också.

Godkväll alla. Nu har jag kommit hem från syster. Jag hade planerat att undvika godis och liknande fram till helgen men det blev naturgodis på bussen, en spya fixade samvetet.
Imorgon ska jag till läkaren, nu börjar vägen till ett bättre liv (hoppas jag) sen på torsdag ska jag till en psykolog (igen, kommer hon att kunna hjälpa mig överhuvudtaget?) Jag är lite nervös inför läkarbesöket eftersom jag inte vet vad ska hända, vågen kommer ju att komma fram och jag ska INTE kolla på den. Aldrig i hela mitt liv. Jag ser och känner på mina kläder att vikten har gått upp en hel del, ett par byxor jag köpte för bara någon månad sen kan jag inte längre få igen (!!) Det är katastrof, ingen kommer ju att vilja ha dig såhär marie, ingen!

Jag spydde ingenting igår, herregud vad det var skönt för min hals. Visserligen åt jag ganska mycket men att jag lät bli att spy var väl positivt iaf.
Idag ska jag inte göra något alls. Jag ska på afropowerdance kl halv fem och åka hem med bussen strax innan åtta men innan dess ska jag göra absolut ingenting. Det är både positivt och negativt. Det ger mig en himla massa tid till att tänka på maten och även att äta men samtidigt så är det ju så skönt att bara sitta och titta på tv en hel förmiddag. Det får bli som det blir, kanske klarar jag av ännu en dag utan spya, kanske inte.

Ta hand om er!

Okej, det kanske inte är någon hetsätning ikväll men jag äter ändå hela tiden! Vi har skålar med solrosfrön och andra rostade nötter på bordet och jag äter hela tiden, plus att jag nu gjorde en fruktsallad. Det är ju inga farliga saker att få i sig men varför kan jag inte sluta äta? Varför kan jag inte känna en mättnad? Jag är så less på det här, det är samma visa om och om igen, totalt värdelöst.

Idag är jag fortfarande hos syrran, åker hem imorgon. Eftersom jag har gått gymnasiet i den här staden så har jag ju bott här själv i tre år så man känner igen sig bra. Jag har även mitt favorit gym som jag gick till överdrivet mycket under dessa år. Jag tränar dåligt nu för tiden eftersom jag verkligen inte har någon lust till att träna. Men den här veckan är det gratis på mitt favoritgym här så jag passar på medan jag är här. Idag vid tolv var jag på aerobics (vilket var riktigt skönt, jag har saknat stället så mycket) Senare vid kl 18 ska jag på body combat, det ska bli så skönt. Fast jag måste medge att jag fortfarande tränar för att bli smal, inte för att det är kul. Det är alltså fortfarande ett "tvång" och det är ju det kan ska komma bort från.
Aja, det får jag ta tag i senare, idag är det träningen som gäller. Jag har även ätit en stor portion frukost idag, en stor portion lunch ute på stan med en vän plus att det nu ser ut som att det blir lasagne här hos syster ikväll, jag som försöker undvika pasta, bra marie, bra.

Nu ska jag först och främst äta ett mellanmål bestående av två ägg och frukt.

Ta hand om er.

Nej, inte denna dag heller. Hetsätning av russin. Herregud vad mättad jag är på det nu, fast jag skulle nog kunna äta mer..
Det blev en spya också. När ska jag kunna klara av att stå emot en attack? När ska jag bli tillräckligt klok?

Idag är det söndag, vilket innebär en helt ny dag. Jag har ett nytt mål för dagen och jag ska försöka göra allt för att hålla det.
Hur mår alla?

Jag kan inte sova. 2 spyor ikväll.
Herregud vilket dåligt samvete jag har. Jag ber hemskt mycket om ursäkt för att jag gick ut med att säga en sak och inte hålla mig vid det.
Jag måste försöka koppla bort det där nu och få mig lite sömn. Än en gång, förlåt.

Mitt mål:

Imorgon lördag ska jag inte hetsäta och inte spy. Vilka är med mig?

Fan också. Jag åt upp min stora godispåse på max tjugo minuter, sen kom ångesten. Jag försökte smyga med att kräkas, men det går ju inte när man inte kan slappna av ordentligt. Det känns som om de står utanför dörren och lyssnar. Jag fick upp lite, men inget av godiset, utan bara lite av middagen. Hur kommer det sig? Varför kommer inte det jag åt senast upp först?
Jag hatar mitt liv. Jag vill inte mer, jag vill inte!! Visst kan jag gå och söka hjälp, men jag måste ändå göra allt arbete själv och det klarar jag inte av. Jag har försökt förr och det gick inte. Jag vill bara slippa alla tankar på mat.
Jag vill bara slippa..

Kvällen:

Stor godispåse inne på mitt rum, ska hämta den snart och vräka i mig. Jag längtar! Jag undrar om jag kommer lyckas spy upp det sen eftersom mamma och pappa troligtvis håller lite koll, jag hoppas verkligen att jag lyckas med en spya ikväll, det skulle vara så mycket skönare än att hålla det kvar i kroppen. Jag känner mig så fri när jag har kräkts upp all skit.

Idag är första dagen hemma i Sverige och det känns att allt är precis som vanligt, inget har förändrats. Jag är fortfarande beroende av att äta, jag är fortfarande besviken på mig själv för att jag har blivit så tjock. Jag har tittat på bilder från då jag var utomlands förra året och jämfört med dem jag tagit nu. Jag har verkligen gått upp i vikt och det skrämmer mig. Jag vill inte se ut såhär. Jag vill trivas med min kropp. När jag pratade med mamma igår så sa jag det att allt detta handlar i grund och botten om att jag verkligen tycker illa om mig själv. Många säger till mig att alla har komplex och ingen tycker att en själv är perfekt. Men det är en sak att ha komplex över sina fötter, sin mage eller kanske sina ögon, och att verkligen hata sig själv så mycket att det enda man gör är att tänka på sin vikt och sitt utseende. Jag vill tycka om mig själv. Jag vill vara smal. Men egentligen så vill jag lära mig att acceptera att jag inte måste vara smal och sluta fixera mig vid att duga för alla hela tiden.
De gånger jag säger till mig själv att nu ska jag skärpa mig och inte bry mig om vad jag äter. Jag får äta vad jag vill för det gör inget att jag blir tjock, och jag får vila från träningen för jag måste inte göra något jag inte vill, det handlar bara om att jag vill försöka tro att jag kan äta hur mycket jag vill och vad jag vill. Jag tänker i dessa lägen att "det är okej att unna sig ibland" och visst är det så, men jag tänker så ofta såhär att det handlar inte om att unna sig ibland, detta blir en livsstil för mig. Antingen ska jag inte äta godis alls, eller så ska jag äta det var och varannan dag. Det finns inget mellanting och det gör mig förbannad. Jag blir förbannad över att jag redan nu längtar tills imorgon då jag ska äta lunch ute på stan. Buffé, jag får äta hur mycekt jag vill!!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. jag orkar inte, jag är så less på det här! Och som pricken över i så sitter jag även som arbetslös utan inkomst. Ändå tar jag inte tag i saken. Jag sitter och tänker att jag ska ta tag i det här sen när jag mår bättre, men det enda jag gör är att fortsätta skjuta upp det. jag vill inte skaffa mig ett jobb och binda upp mig med något tråkigt. Jag vill inte göra någonting, jag vill bara sitta här och inte behöva passa några tider. Jag vill bara sitta i min bubbla och leva mitt eget liv.
Jag är en tragisk människa.

Fan.
Fan, fan, fan, fan. Jag är hemma från Grekland nu och mamma vet, pappa vet, lillasyster vet, mina två kompisar som jag var i Grekland med vet. Hur hände detta? Från att vara helt anonym och ensam i detta så är det nu en hel hög som ska "dela" detta med mig. Blä säger jag bara. Det började med att jag i Grekland efter ett par dagar inte längre klarade av att hålla mig från spyan. Jag gick in på toaletten och kräktes, lite, men ändå så gjorde jag det. Efter att jag hade gjort det ännu en gång på en resturang och en till gång i lägenheten så började en av mina kompisar berätta att när hon var sjuk (hon har lidit av anoexia) och var på bättringsvägen, så unnade hon sig ibland godis och sådant som vanliga människor gör ibland, skillnaden var att hon spydde upp det. Hon berättade att hon alltid spolade vatten då hon gjorde det och jag förstod redan då att hon hade fattat, hon hade sett. Det krävdes en som hade varit i samma situation som mig att se och förstå trodde jag då, jag vet inte om jag blev glad eller besviken, det vet jag fortfarande inte.
När jag idag kom hem så var allt frid och fröjd tänkte jag. Jag har ätit som en kratta hela veckan med oregelbundna måltider och massa skit. Jag köpte mängder med godis på taxfree så det har jag hållt mig till på vägen hem och hemma, plus glass och annat gott tillsammans med familjen och en vän. Jag spydde upp så mycket jag kunde, men det blev inte mycket, halsen gjorde ont. När jag lagt mig för att se på tv och senare sova så kom mamma in, stängde dörren bakom sig och satte sig ner. "Har du börjat kräkas?" Var det första hon sa. "Fan, nu är det kört" Var det första jag tänkte. Hon berättade att hon hade sett en fläck på golvet och känt att det luktade spya, hon hade pratat med pappa och syster och tyckte det var tungt att skicka iväg mig men sa inget, det var ändå starkt och snällt av henne, då slapp jag fundera på det under veckan. Men nu är det läskigt tungt. Jag ska till läkaren och kurator nästa vecka och jag vet inte om jag orkar. Jag känner mig fruktansvärt ful, jag har gått upp mycket i vikt de senaste veckorna och jag äcklar mig själv. Jag orkar inte det här känner jag nu. Men jag försökte ändå förklara för mamma att jag ändå vet att jag gör fel, och då har man kommit en bit på vägen. Hon vill gärna finnas där och vill att jag ska prata med henne, jag kan inte göra det. jag vet verkligen inte vad jag ska säga och det känns bara dumt att prata med henne för jag vet att hon tycker att detä r jobbigt. Hon sa att hon såklart inte visste hur långt det hade gått och hur ofta det hände men hon nämnde att går det för långt så måste de ju vakta utanför dörren. Aldrig i livet säger jag, det skulle göra allt värre, jag skulle känna sådan press och känna mig iaktagen hela tiden.
Jag vill in te börja kämpa, jag orkar inte. Dessutom måste jag skaffa ett jobb, fundera på vad jag ska göra med mitt liv, samtidigt som jag måste hitta mig själv. Jag kommer verkligen inte orka detta.

Förresten, nu när jag inte längre är ensam om att veta detta så kan jag berätta för er att jag heter Marie, bor i Norrland och är 19 år, punkt

Okej, jag ljög igår. Kvällen avslutades med glass, kex och kola, en spya, Jag klarade inte en hel dag. Värdelöst.

Inte en enda spya idag, bra! (antar jag)

Imorse var jag så nervös inför resan, ont i magen och snurrig i huvudet av allt jag ska ha med mig, men nu känns det bra. Om 9 timmar sitter vi på bussen och senare på dagen i flyget på väg till Grekland, det ska bli så skönt! Men som jag skrivit tidigare så hoppas jag för allt i världen att jag slipper de jobbigaste matproblemen, jag vill kunna slappna av och inte vara beroende av att äta hela tiden.
Jag kommer inte skriva på denna vecka, ska koppla bort allt ordentligt har jag tänkt, och på något löjligt vis så hoppas jag att jag kan komma tillbaka som en helt ny människa med nya krafter!

Ta hand om er!

Dagarna börjar se likadana ut numera. 3-4 spyor, godsaker, evigt tänkande på mat. Ja, vad ska jag säga?

Imorgon far jag till Grekland, jag är fruktansvärt nervös. Inte för att vara i ett annat land utan för att vara på ett ställe där jag inte kan äta vad jag vill när jag vill. Jag vill bara slippa tankarna på mat denna vecka tack.